INTERVJU MED KNIPI FRÅN EGOTRIPPI

För den som inte ännu vet, en kort resume: Egotrippi hör idag till Finlands mest kända pop-rock band. Grunderna för Egotrippi lades egentligen redan i slutet av 80-talet, men det var först på 90-talet de tog namnet Egotrippi och började utveckla sin egna stil och sitt egna sound. Bandets första skiva hette kort och gott Egotrippi (1995). Det utmärkande med skivan var dens positiva och glada poppiga ton; Egotrippi var faktiskt ett litet undantag i detta avseende bland alla de dystra banden inom den inhemska musikscenen. Skivan släpptes ut via Sony, var knappt alls marknadsförd, och väckte inte stor uppmärksamhet eller entusiasm. Sony beslöt sig att Egotrippi skall få sparken. Nästa skiva, Superego (1997), kom ut via ett mindre inhemskt skivbolag, Zen Garden. Egotrippi var tillbaka med ett mer moget, rått och rockit sound. Superego innehåller hitten 'Unihiekkaa', och är till denna dag den mest sålda av Egotrippis skivor. Så det så. Superegos efterföljare var Alter Ego (1998), där en viss melankolisk stämning kan sägas vara underliggande i musiken mera än förr. Skivan var åter ett steg i Egotrippis utveckling, och den togs väl emot. I början av detta nya Millennium släppte de ut Helsinki-Hollola, sin fjärde och nyaste skiva, som innehöll även en CD-rom.

Knipi är en av Egotrippis grundare, är gitarist i bandet och är ansvarig för en stor del av deras musik. Förutom Knipi, består bandet av sångaren Mikki, gitaristen Skele, basisten Mikko och trummisen Sampo. Egotrippi har under åren utvecklat ett unikt sound och en egen stil, och är nu bland de mest prominenta finska banden inom den inhemska musikscenen. För mera information om bandet, kan du besöka deras hemsida på Internet, www.egotrippi.com. Eftersom jag känt bandet i flere år, ringde jag en vacker förmiddag till Knipi för att fråga honom om hur det står till med bandet.

AC: Skulle du kunna börja med att berätta vad Egotrippi håller på med för tillfället?

Knipi: För tillfället håller vi på med att skriva nya låtar, och i december borde vi gå till studion för att banda in åtminstone ett par låtar, om vi får dem klara tills dess.

AC: Kommer Lasse Kurki (från Lemonator) att också producera er nästa skiva?

K: Jo.

AC: Och kommer ni att banda in den i samma studio i Hollola som ni bandade in er förra skiva Helsinki-Hollola?

K: Jo. Nu i december har vi reserverat två veckor i Hollola och Lasse kommer med. Men det är lite svårt att ännu säga något definitivt om vi kommer att banda hela skivan där eftersom vi inte har sångerna klara. Om det är ledigt, så far vi nog dit.

AC: Hurudan respons har den nyaste skivan Helsinki-Hollola fått?

K: Helsinki-Hollola har nu sålt lite på 5000 kopior. I princip har den gått sämre en de tidigare skivorna, men man måste komma ihåg att Alter Ego började ju också att sälja bättre först när priset sänktes till 79 mark, och Helsinki-Hollola har ju ännu fullt pris.

AC: Har du någon aning hurudan den musikaliska riktninen kommer att vara på er nästa skiva?

K: Vi har ju alltid gått lite sådär med strömmen, utom med Helsinki-Hollola, med vilken det var helt klart att vi ville göra en rock-skiva. Vi har lite talat om att den skulle på något sätt forsätta i Helsinki-Hollolas spår, eftersom alla var så pass glada över den där skivan, och jag tycker nog att det är vår bästa skiva hittils. Får nu se. Det är lite svårt att säga när man inte har alla stycken klara ännu. Jag har alltid gjort sånger så att sen när det kommer så kommer det, och man får se vad det blir. Jag har inte haft någon "master plan".

AC: Jag tycker att stycket 'Asunto 35' (på Helsinki-Hollola) representerade en lite ny riktning för er...

K: Det kan vara, jo. Den var den sista sången vi gjorde till skivan. Jag tycker att den låter kanske lite mera som någon Krispies (Knipis sidoprojekt -AC) låt än som Egotrippi. Om man skulle ha sjungit den på engelska så skulle den ha kunnat vara en Krispies låt.

AC: Helsinki-Hollola inkluderade en Egotrippi CD-ROM. Var detta ett engångsprojekt, eller kommer ni att ha en CD-ROM också på er nästa skiva?

K: Jag har ingen aning. På förra skivan var det ju på det sättet bra att den kostade ingenting för oss. Det var Meri Myllymäki som skrev till mig att hon gör ett slutarbete i skolan och hon frågade om hon skulle få göra en CD-ROM om vårt band. Jag sade att det var en bra idé, och att om den blir bra så sätter vi den med på skivan- och hon var ju glad över det. Nu har vi inte talat om något sådant där, för att om man sätter något företag att göra det, så kostar det ju säkert mera än vad skivan har kostat överhuvudtaget.

AC: Om man tar i beaktande Helsinki-Hollolas pris, så fick man ju ganska mycket för sina pengar...

K: Jo, Jo! Jag tycker att det var en bra sak. Om vi skulle ha pengar att göra det på nytt, eller om någon vill göra det utan lön, så nu är det en välkommen sak på skivan. Och vi skulle säkert kunna göra den t.o.m. lite bättre nu, för att det kom så pass många nya ideér just i slutet av det här projektet att vi inte ens hann använda alla.

AC: En sak jag märkte när jag förberedde mig för denna intervju och lyssnade igenom era fyra skivor var att Alter Ego var avvikande i sin melankoliska stämning- ni ser t.o.m. lite ledsna ut på skivpärmen.

K: Det var en lite sorslig period överhuvudtaget för bandet. Aakku (Egotrippis före detta basist - AC) slutade i bandet, och jag var ganska förstörd av det hela, för att Aakku hade på något sätt haft så mycket att göra med mig personligen i bandet, så att jag kände mig hemskt ensam på något sätt. Mikki hade ju också sina egna problem med kärlekslivet. Inte hade vi hemskt bra stämning för att spela "roketti-rollia". På något sätt reflekteras väl våra känslor som vi hade just då på skivan. Det var nog inte något planerat.

AC: Skulle du kunna nämna något som varit bland det bästa som du upplevt under din tid i Egotrippi?

K: Efter Alter Ego perioden var allt ganska blurrit- jag visste inte alls vad jag ville göra, och Mikki visste inte heller. Men sen när Alter Ego blev klar och vi alla satt i studion och lyssnade på den färdiga skivan för första gången, och tänkte på vad vi hade gjort under det senaste halva året- det var den bästa känslan jag haft på länge. Det var nog verkligen riktig glädje- det kändes som om vi hittat något som fattades tidigare. Och varje konsert efter Helsinki-Hollola har sedan varit sådan att jag har kunnat glömma allt annat och bara kunnat njuta av att jag får spela egna låtar för människor som kommer för att lyssna på dem.

AC: Berätta något roligt som hände på er förra turne´.

K: Det finns ganska många saker som stannar i minnet, men som ett exempel kommer jag ihåg att när vi skulle uppträda i Jyväskylä så hade vi haft en paus och inte övat före konserten. Annars gick det nog helt bra, men sen när vi skulle spela 'Umpikujassa' så glömde Mikki totalt orden till sången (skratt). Han sjöng inte ens fel, utan han bara stod där och tittade på mig och funderade "vad i helvete ska jag sjunga?!" (skratt). Sen började jag och Mikko skratta så mycket att vi inte mera kunde spela låten, och så måste vi sluta i mitten. Det var nog lite pinsamt, men vi har ändå uppträtt så många gånger att man inte tar stress av sådant där- man kan bara skratta åt det hela. Jag tror nog att publiken också hade roligt. Sådant där ser man inte hemskt ofta.

AC: Eftersom alla stora band förr eller senare gör en "back to the roots" skiva, och era rötter ligger delvis i speed-metal, har ni tänkt på att göra en speed-metal skiva (skratt)?

K: (skratt) Nej, det har vi nog inte tänkt göra.

AC: Du tycker inte att det var en bra ide?

K: Nå, sådana här "roots" skivor kan vara helt bra, men mina riktiga rötter ligger mera i sådan musik som jag gör nu, i typ Beatles och Police och sådant där. Speed-metal är kanske inte riktigt mina "roots"- det är en sak som kom senare, och gick över. Det var Eppu Normaali och Dingo och sådant där som jag lyssnade på först.

AC: Jag läste på er hemsida att ni just har varit och bandat in någon låt för en Tuomari Nurmio-"Tribute" skiva.

K: Jo. Tommi Viksten har satt ihop det hela. Han ringde till mig ett par veckor före skivan skulle vara klar, och frågade om vi skulle vilja vara med. När jag tidigare hade hört talas om skivan hade jag tänkt på att Nurmios låt 'Viiniä, Malja Marttyyreille' skulle passa oss bra, så jag frågade Tommi om vi skulle kunna ta den, och han sade att det passar bra. Sedan ringde vi till Finnvox och frågade om de skulle ha tid för oss nästa veckoslut , och de hade- så det hela gick ganska snabbt. Men jag tycker att det slutliga resultatet blev riktigt bra.

AC: Hör Tuomari Nurmio till dina idoler?

K: Han är nog knappast en av mina verkliga idoler, men nu har jag lyssnat på tre av hans skivor ganska mycket- Kohdusta Hautaan, Maailmanpyörä Palaa och Lasten Mehuhetki. Jag har haft dem så pass länge- jag fick Lasten Mehuhetki när jag var kanske 13 år, och jag har den fortfarande. Han har kanske lite influerat mitt sätt att skriva låtar, även om det endast är indirekt.

AC: Vad kan man vänta sig av er den närmaste framtiden? Ni gjorde väl nyligen också något med Ville Pusa.

K: Jo, vi spelade på Ville Pusas skiva, i låten 'En Man Utan Namn'- alla utom Mikki spelar den. Sen kommer det ut en "B-sides" kollektion nu i januari, eller man kan få den via internet redan före julen (Skivan heter "Moulaa!" -AC). Det har vi nu hållit på med. Igår fick jag den slutliga skivan, och det är en dubbelskiva med outsläppt material, cover-versioner av andras låtar och sådant där.

AC: Ok, lycka till med er nästa skiva.

K: Tack.

Aki Cederberg